Sarah

Idag har vi varit ute vid Sandviken och grillat tillsammans med Jonathan, Frieda och Theo - och alla barnen! Sex ungar fulla av energi så bus, lek och kladd bestod större delen av eftermiddagen av. Frusna och mätta begav vi oss sedan hemåt för att bädda ner oss under täcket någon timma. Nu ska jag fixa lite matsäck för att sedan åka och jobba ett nattpass.

Hoppas ni alla får en trevlig Valborgskväll!

Igår kväll kom jag hem från Trollhättan där jag varit under natten för att besöka högskolan jag tillhör. Jag började med att försova mig vilket ledde till en del glömda saker, smutsigt hår och dåligt humör och slutade med schampoo och balsam-jakt på hotellet och lite shopping i köpcentret mitt emot.

Reinaldo har börjat bli en jäkel på att stänga av larm i sömnen, först mitt i förrgår (vaknade av min klasskompis som ringde och frågade om jag kom snart) och nu i morse igen. Då var det dock hans egna larm - gäller att variera sig lite tycker väl han.

Nu ska jag fundera ut vad jag ska hitta på idag - kanske gå ut i blåsten, kanske spela Simcity, kanske fiska, kanske lära mig yoga. En spännande dag helt enkelt!

Precis hemkommen efter en utflykt med Reinaldo. Vi cyklade ut till Sandviken, fikade och åkte sedan hem till Reinaldos syster och fikade ytterligare en gång.
Och otur som jag har så fick jag en ca 2 cm sticka i knävecket, fy satan vad ont det gjorde!

Nu ska jag åka hem till M och kolla hans nya lägenhet! :)

Suri Cruise är 5 år gammal och började använda smink som 3-åring. Hon får göra vad hon vill för föräldrarna då de tror på att barnet är en egen individ som kan fatta egna beslut. Hon har en garderob som uppskattas vara värd 21 miljoner kronor och en väska som är värd 115000 kr!

Hur kan man misslyckas så groteskt med att vara förälder? Ett barn som går på lyxrestauranger och Broadway-shower på nätterna och har klackskor på sina stadspromenader. Det är ju så fruktansvärt synd om henne!

Barn ska vara barn och ska inte ens bry sig om kläder, mode, politik eller något liknande!

Mina drömmar tar mig tillbaka till en annan verklighet och jag sover gärna mer än 10 timmar per natt nu!

Vi ska försöka njuta av vår tillvaro här nu. Här i kalla och svartvita Sverige. Vi ska ta en promenad, andas den friska luften, se träden blomma ut, lyssna på vinden och uppskatta vår politik. Japp, det ska vi göra.

Glad påsk!

Ser rätt skönt ut va? - Själv i en pool omgiven av färgglada hus, palmer och grönska och en stor sol lysandes rakt på mig!

Jag har smort in mig med en mjukgörande med ringblomsalva i. Problemet är bara att den är felblandad så det är ekologisk ringblomsalva med MASSOR av gul färg i typ.
Jag blev så fruktansvärt snygg nu efteråt! Hoppas man kan tvätta bort det nu innan jag ska till skolan, behöver ju inte se ut som en kyckling bara för att det är påsk!

Vi har inte ens varit hemma i en vecka och jag är redan torr i ansiktet, händerna och benen!
Nere i Indien smorde jag in mig en gång i förebyggande syfte för solbrännans skull men min hud var mjuk och fin där nere, vilket den sällan är här hemma!

Anledning 371 för att åka tillbaka.

Jag vet inte varför men jag vill bara tillbaka. Tillbaka till det kaotiska lugnet, tillbaka till allt liv, alla färger. Jag hoppas verkligen att vi kan åka tillbaka snart.

Ja, det märks ju att hon är ledig idag i alla fall!

Har ni någonsin hört om ett vapen som har gjort något bra?

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12906935.ab

Reinaldo tyckte jag såg ut som en ful hippie denna dag, jag kan inte förstå varför?
Jag tycker i alla fall att jag är söt! HAHA

Notis: Jag hade bränt upp hårbotten och solen sken som bara den!

Delhis flygplats mitt i natten i väntan på flyget hem vid 04.10.


Kossorna kör hide and seek på stranden. Kan du se alla tre?


Vår mysiga vakthund lekte också hide and seek på vår veranda/låg och var förbannad på pinnarna som slog på hans öron om och om igen när han försökte sova. Oavsett om han morrade, bet eller skällde på pinnarna så slutade de inte!


Dammsugarkossan som åt allt ingen annan ville ha.

Blir så irriterad på folk som tar saker utan att överhuvud taget verkar bry sig. Planterade ju häromdagen en massa blommor och växter på balkongen i krukor och i en balkonglåda. I morse när Reinaldo var ute på balkongen så var lådan borta. Lådan med blommor OCH hängkrokar som jag bara ett par dagar tidigare slitit med att få upp så de satt bra!
Varför ta en sådan sak egentligen? Känns det bra att hänga upp den på balkongen efter att ha släpat hem den ca 10 kilo tunga lådan mitt i natten?

I natt ska jag fan sova med balkongsdörren öppen och ställa fram en kopp Gevalia så det är fritt fram att ta vad som finns och som ligger denne i smaken.Kanske en brödrost eller något som passar till den nyfunna balkongslådan för typ 250 kr?
Varför tog han/hon inte bara ölglaset inne på Club9 istället?

Jag ska försöka prioritera andra saker i mitt liv. Försöka uppskatta det jag har, uppskatta det jag haft och det jag kommer få.

Ta hand om min kropp, min själ, mitt välmående, min hälsa. Ta hand om min familj, vänner, materiella saker, natur, hem, relationer och kunskap.
Se livet, naturen. Se det runt kring oss som lever, uppskatta dess skönhet. Försöka se solen, se den som faktiskt är avgörande för vår existens. Uppskatta den.

Vad är egentligen mitt och ditt och vad är vårt. Är något ditt bara för att du i utbyte gett pengar? Vad ger dig rätten att äga något? Ett djur i koppel, fängslat. Vad ger dig rätten att äga det? Att bestämma vad det ska göra, vart det ska gå.
Man får ett uppvaknande, en annan syn på det hela. Att vara glad för det man har - ett jobb, en familj, ett hus, en säng, mat. Varför har vi lärt oss att aldrig uppskatta det vi har, att alltid kunna köpa nytt om något går sönder, att träffa någon ny om en person försvinner, att aldrig vara nöjd.

Vi borde lära oss att uppskatta saker, livet, miljön, naturen, omgivningen, människor, kunskap, familjen och kompisarna mer. Sluta dela in oss i vi och dem. Sluta förstöra vår natur, vår framtid. Sluta hata, sluta avsky. Sluta missbruka, sluta blunda.

Vi borde vakna, försöka se klart. Se vår familj, våra vänner. Uppskatta dem. Se vår framtid, vad vi för vidare till den. Vad vi förmedlar till våra barn, till omvärlden. Vad vi köper, vad vi äter.
"These are times of fast foods but slow digestion"

Stanna upp och tänk, vad är det egentligen vi håller på med?

Igår var vi nästan överengagerade med våra sysslor. Reinaldo bytte däck på två bilar, satte upp en gunga - i vardagsrummet, hjälpte till med tvätten och däckade på soffan innan 22. Jag tvättade alla kläder, tog cykeln för att pumpa den, köpte 50 liter jord, ett olivträd, blommor, lökar, påskliljor, chiliträd, tomatplanta, blomlåda och växtnäring på Blomsterlandet. Reinaldo hämtade upp mig för jorden vägde mer än vad jag trodde och vi åkte till Ö&B för att köpa en stor hink att plantera lök i (en silverlök som även kallas snowball).
Åkte hem och planterade alla växter och gjorde potatisgratäng, stekta champinjoner, chili och honungsstekt blomkål och kyckling.
Chris kom förbi och vi kollade igenom alla bilder, Reinaldo somnade då på soffan utan att höra när vi satt och skrattade eller pratade.

Jeans på, långärmad skjortblus på, "skinn"jacka på, sjal på, vårskor på. Hoppas jag inte fryser.
För bara ett par dagar sedan var typ mer - flipflop på (på gränsen till för varmt), punjabibrallor på (för varmt!), tröja på (svettig som fan dessutom, och smutsig), sjal på (skit varmt men många gånger nödvändigt).

När en indier säger ja och nickar så skakar de istället på huvudet. Jätteförvirrande! Eller de skakar inte på huvudet som vi när vi säger nej, mer ålar eller som en orm. Jag har försökt lära mig nu i två veckor men servitören som jag försökte lära mig av bara skrattade. Så, jag kan varken gå i trappor eller skaka rätt på huvudet. Det krävs typ 5 i IQ för att tända en lampa, undrar hur mycket som krävs för att skaka rätt på huvudet.. 3 kanske?
Antar att det var ett smärre under att jag kom in på högskola då. Kanske skulle försöka börja uppskatta det mer..

Nu ska jag ta cykeln (om den fortfarande är kvar i förrådet där den stått sedan i början av november) och åka och köpa färgglada blommor till balkongen. Man gör vad man kan för att behålla färgerna och naturen. Reinaldo köpte, på tal om något HELT annat, en RÖD tröja. Hoppet om mänskligheten tändes för en stund där på marknaden. Reinaldo i färgkläder. Inte svart, vitt och grått - röd! Denna resa var nog bättre för honom än vad den var för mig. Han köpte även en rosa tändare. Eller ja, jag köpte den till honom.. Så sött.

Lite annorlunda, roliga, intressanta och oväntade saker vi gjorde nere i Indien:

- Stödde det korrupta samhället genom att muta poliser för att slippa högre böter

- Bevittnade Cricket-segern (en enorm upplevelse som kan beskrivas som en festival, födelse, födelsedag, fyllefest, vrålparty, världsseger i fotboll - allt tillsammans)

- Åkte moped i kaostrafiken. Två turister (vita och bleka dessutom) på en liten vespa virrandes omkring i vänstertrafiken.

- Fick ta del av den indiska vardagen och träffade många nya människor.

- Matade ständigt kor, hundar, tuppar, grisar och apor - allt till lokalbefolkningens glädje. Indier tittar gärna, och detta länge och intensivt. Har de en mobilkamera så kommer den upp, fort.

Resan att gå ner i vikt och resan till Indien för att gå ner ännu mer i vikt. Att äta banan-frukost, dricka mängder med vatten, bli magsjuk och mer eller mindre ständigt dålig i magen, ständigt svettas och gå promenader bland monument och sevärdheter ger bra resultat. Jag har numera tappat mer än 10 kilo på 4-5 månader.
Tur att byxorna jag fick med mig hem var sådana man drar åt med ett snöre, dvs. one size fits everyone.

Under redan första natten i Mumbai så blev jag magsjuk, vi hann därför inte se speciellt mycket av den staden. Sängen på översta bilden var det stället jag spenderade mest tid i under vistelsen i Mumbai. Hotellen är mycket dyrare i Mumbai än i Delhi, vilket resulterade i ett ganska dåligt hotell jämfört med Delhis (detta för samma pris). Namnet för er som ändå vill ha ett sovdugligt hotell i ett lugnt område är Hotell la Atlantic. Nära till stranden och en restaurang där magförgiftning ingår!

Bogmolo låg ungefär 10 minuter från Goas flygplats. På denna strand spenderade vi en natt i ett guesthouse, dvs ett hus med billigare rum än hotell. Vårt kostade ca 200 kr per natt och hade toalett, fläkt och en ej fungerande AC. Detta guesthouse låg på stranden med en restaurang med utsikt över hela stranden och havet. Bogmolo är en liten stad/by med ett fåtal affärer med desto fler kor, hundar, grisar och hönor.
Vårt guesthouse hette Saritas vilket på spanska betyder typ lilla Sara, vilket passade oss bra!

Imorgon åker vi hem. Blandade känslor, helst skulle vi vara kvar ett tag till! Vi kommer absolut komma tillbaka hit och jag funderar på att försöka ha min VFU här istället för Afrika som jag tidigare var inne på.

Idag på Flee market (onsdagsmarknaden) så kom jag i kontakt med en organisation, Child rescue, som arbetar med olika projekt som ex. barnhem, skolundervisning i slumområden, dela ut mat till barn, hjälper dom när deras rättigheter blir kränkta m.m. Efter att vi läst lite mer när vi kom hem så bestämde vi oss att samla ihop alla saker som vi inte behöver med oss hem eller ändå tänkt lämna kvar, handdukar, ett par byxor, lite mediciner, en termometer, myggmedel m.m och åkte till deras inlämningsställe i Calangute. Vi besökte även ett natthärbärge för barn men som för tillfället var tomt. Vi fick se lokalerna och en kille som jobbade där förklarade mer vad de gjorde och arbetade med.
Hoppet för mänskligheten väcktes igen. Efter en resa som denna tvekar man ibland på människan - så många fattiga människor, så många undernärda, beniga gamla, barn, hundar, katter, kor och getter. Det är jobbigt att se. Och jag vet att även om jag köper kycklingkorv till de där två hundvalparna utanför mataffären så kommer de vara lika hungriga imorgon igen.
Jobbigt men som sagt, man lär sig att skärma av, att ignorera, blunda.


Nu ska vi gå och lägga oss och sova vår sista natt i Indien. Imorgon ska vi upp och fortsätta packa ner alla saker vi kanske egentligen inte behöver men vill ha för att sedan "se fram emot" vår ungefär 30 timmar långa resa från hotellet till lägenheten i Västervik..

Indien, vi kommer tillbaka.

Blir bara en snabb uppdatering med en bild då uppkopplingen här nere tillhör det förflutna bit-för-bit uppladdningen.

Idag hyrde vi en ny moped och åkte runt lite och sedan ut till Aguada fort, efter en snabb titt (då det tyvärr stängde) så åkte vi tillbaka mot stan. Vad står då där? Jo polisen självklart. Körkortet glömt på hotellet och resultatet - 500 rupees till korrupta poliser istället för en böter på 950.

Notice:

- Här nere skakar dom på huvudet istället för att nicka vid ett "ja". I början fattade jag ingenting när dom sa ja men skakade på huvudet. Känns fortfarande fel.
- Försäljarna är väldigt närgågna och påfrestande. Visst, de vill sälja men sätt inte på mig massor av fotlänkar för att få mig att stå stilla i väntan på att få av dom igen.
- Hur mycket mat jag än ger hundarna, kossorna och alla andra djur så kommer jag inte ge dom ett bättre liv. Det är jobbigt att veta men ja, det känns i alla fall bra för stunden! 2 limpor med vitt rostbröd kostar ca 4.50 svenska kronor.. En klase bananer runt 20-40 beroende på hur många.
- Att leva här nere är billigt - om man har en lön från Sverige. Jag "tjänar" lika mycket pengar på att få studiebidrag som vissa får här nere som utbildade yrkesmän.
- Det är svårt att se bra och fräsch ut när det är ca 40 grader utomhus och svetten RINNER. Fattar inte hur lokalbefolkningen bär sig åt. Visst, många luktar inte så gott men de ser faktiskt rätt nyduschade ut.

Nu har vi kommit till Anjuna efter en speciell heldag på "vägar" tillsammans med flera tusen lastbilar! Vi kom iväg lite för sent för vårt eget bästa så vi kom mitt i dagens stillastående rusningstrafik med endast lastbilar. Efter över en timma tog vi oss loss från den sand och gasdränkta luften och vidare till Dudhsagar falls. Reinaldo och jag hoppade i och badade av oss all den röda sanden och svetten och åkte sedan vidare till Anjuna där vi nu slagit oss ner på ett hotell. Det är konstigt vad man uppskattar det man annars alltid är så van vid, typ varmt vatten, rena sängkläder, ren handduk (eller överhuvud taget en handduk) och en bra fläkt.
Igår hyrde vi en moped över dagen och tog oss till Margao och tillbaka, mest för att vi båda var rastlösa och ville göra något. Vi hittade ett apträd fullt med skygga apor som vi försökte filma och fota och Reinaldo lärde sig åka moped på indiskt vis - snabbt, hänsynslöst och utan hjälm. Jag i min tur lärde mig att sitta så som kvinnan ska sitta här nere - på sidan utan att hålla mig i. De har till och med satt dit en extra fotpall för att man ska kunna hålla balansen bättre.

Måste bara tillägga att jag nu i skrivande stund sitter i lobbyn då internet endast fungerar här och att farbrorn vars son äger hotellet är riktigt rolig. Först fick han prata lite med Anna och Maria via Skype och nu säger han att jag och min "vän" får gratis frukost eftersom vi bokade ett rum utan. Vi som inte ätit vanlig frukost på snart 2 veckor ska nog lyckas klämma ner lite ;) Vi har levt på bananer, mangojuice och vattenmelon.

Vår taxichaufför som körde oss hit var rätt rolig också. Jag frågade om den normala åldern att gifta sig här nere i Indien och även om hur giftermål vanligtvis går till. Är det verkligen så att föräldrarna väljer den blivande partnern eller blir man kära och gifter sig med den man älskar?
Han förstod inte riktigt frågan om det där med att gifta sig av kärlek - man gifter sig ju för att få ett bra och lyckligt liv.
Hans moster kom en dag hem till honom och hans familj med en flicka. Hon presenterade henne och frågade om han ville gifta sig med henne. Han hade sagt något i stil med "Yes, she looks nice" och två dagar senare gifte dom sig. Skönt med allt krångel tyckte han. Nu ville han ha ett barn, en son. Och fick han ingen son ville han fortfarande bara ha ett barn - för mycket jobb och krångel med flera ansåg han.
Varför jag och Reinaldo inte var gifta förstod han inte. Han (Reinaldo) borde ju gifta sig med mig snart så han också kunde få ett bra och lyckligt liv. Dumt att vänta liksom. Han sa att om vi gifte oss nästa år här nere i Indien så skulle han köpa en fin bröllopspresent till oss, troligtvis en madrass.
Jag vet inte vad det är med indierna och madrasser men jag tror det är någon slags statussymbol att ha en fin, tjock och skön madrass för hans var så stor och så fin och så tjock, säkert 1½ dm!

Jag gillar denna sidan av Indien, den är rätt uppfriskande! Enkelt, kort, snabbt och bekymmerslöst.

Vi ar kvar pa Agonda och kommer nog vara har ett par dagar till! Jag har borjat bli rastlos da vi tidigare hade fullt upp hela tiden och nu inte har mycket alls att gora. Reinaldo gick och kopte bananer och vattenmelon till fruost och efter det promenerade vi langs hela stranden, over stenar och klippor och fram till nagra fiskebatar. Gick i badklader och hoppade i vattnet sa fort vi blev varma.
Nu har vi duschat och haret ar torrt nu efter bara nagon halvtimma sa det ar ratt sa valdigt varmt har nere!
Funderar pa att hyra en moped/scooter/motorcykel imorgon och ta oss runt lite pa egen hand, vi har trots allt flera dagar kvar utan nagon som helst inplanerat!

Innan vi akte hit visste vi inte riktigt vad vi hade att vanta oss av Indien, vad vi skulle fa se, hur vi skulle bli bemotta, hur det skulle vara. Nu nar vi har lite att jamfora med, olika platser och stader. Jag kan inte påstå att en person som varit nere och solat på Goa kan anse sig ha sett Indien och dess kultur och riktiga liv. Här nere är nästan allt uppbyggt för oss turister, i storstäderna är det uppbyggt för de personerna som faktiskt bor där. I Delhi frågade jag flera personer vad de tyckte jag skulle ta på mig för att inte bli så uttittad, alla svarade punjab eller sari (de traditionella kläderna). Skulle jag ha någon av dessa kläder här nere skulle nog lokalbefolkningen le mer åt mig men jag skulle bli uttittad och utskrattad av de andra turisterna.

Förresten, i Sverige blir det ibland ett jäkla liv för att någon låtit sin bebis sova utan typ strumpor, här sminkar de ibland sina små spädbarn, de ni! Jag själv tycker inte det ser bra ut med ett barn med mer smink än mig själv men ja, som sagt, kontrasterna är stora!

(Reinaldo visade mig i mitten av inlägget hur man ändrade till det svenska tangentbordet varav å,ä och ö helt plötsligt uppenbarade sig!)

Vi har inte haft nagon tillgang till internet foren nu, detta pa ett internetcafe. Allt ar bra med oss och vi befinner oss for tillfallet pa Goa och en av varldens mest underbara stellen! Agonda beach kan ni sla pa och fa upp var tillfalliga bostad. Vi bor mitt pa stranden i en beach hut och det ar stilla och tyst, till skillnad fran kaoset i storstaderna.

Mumbai fick jag tyvarr inte se sa mycket av da jag fick Bombay Belly men Reinaldo han kan varenda gata i narheten av vart hotell da han fick springa och leta apotek pa morgonen.

Vi har som sagt inte tillgang till internet sa nagra bilder kan jag inte lagga upp men ja, tank er det mest finaste stallena du nagonsin sett och lagg pa typ 34 grader i skuggan och ljummet hav (nastan for varmt och ljummet), dar ar vi nu!

Troligtvis stannar vi har och bara gor ingenting tillsammans med nagra lokalbor, turister, hundar och kossor fram tills kanske mandag eller tisdag. Vi hade tankt att aka till Anjuna Market innan vi aker hem och denna ar pa onsdag. Flyget till Delhi gar pa torsdag kvall och flyget hem gar pa torsdag natt\fredag morgon.

Har hundratals bilder, vanta bara!

Igår åkte vi till Agra tillsammans med vår chaufför med ett outtalbart namn (vilket vi tyvärr även glömt). Taj Mahal var fantastiskt! Så stort och så mycket folk.
Vi fick med oss en engelsk- och spansktalande guide som var jättetrevlig!
Väl inne på Taj Mahal var det ganska ofta svårt att avgöra vem som faktiskt var en turistatraktion - Taj Mahal eller jag. De smygfotade och filmade mig HELA tiden. De puttade fram sina barn lite diskret bredvid mig för att sedan ta ett ytterligare diskret kort, killar kom fram och frågade ifall jag kunde posera med dem, de följte efter mig för att få en snygg bild, osv. Jag bara skrattade och Reinaldo upptäckte helt plötsligt att fler vill ha mig än han, haha. Ingen har hittills dragit i mitt hår men det har varit nära många gånger så Rei har fått gå precis bakom mig ett flertal gånger för att säkerställa att inget ska hända.


Jag och den stackars pojken som pappan tryckte fram och snällt bad mig vara med på kort, haha.
Notera även mina supersnygga skoskydd!

Efter en hektisk dag i Agra med ca 4-5 timmars bilfärd, kedjade stackars apor, tiggande människor, värme, trängsel, blickar, förföljelse, Taj Mahal, tempel, fort, bananer och lite shopping så åkte vi till hotellet för att ta det lugnt och äta middag. Efter att restaurangansvariga fått en utskällning av hotellmanagern så fick vi ett bord uppe på takvåningen tillsammans med ca 30 indiska tjejer som hade något slags party. Nyfikna blickar och mycket skratt.
World cup i Cricket ägde även rum, (Cricket är Indiens största och mest populära sport så detta har följts maniskt sedan vi kom hit) och denna kväll var det final mellan Indien - Sri Lanka. Som tur var vann Indien och firandet bröt ut. Glädjeskrik, kramar, ännu mer biltutor, dans, trummor och fyrverkerier bytte av varandra och mitt i allt detta var vi - svenskarna som inte ens förstod reglerna!
En stund efter vinsten kom militären till vägen utanför hotellet och satt upp två vägbommar för att få de överdrivet glada indierna att sakta ner lite. Missen de gjorde var dock att de satte upp en rostbrun bom som inte syndes i mörket. Detta resulterade i två högljudda och fruktansvärda smällar - precis framför våra ögon! De reste sig dock bara, hoppade och skakade av sig och drog bort motorcykeln. Kanske visste de att de ändå inte hade råd med sjukvård eller så var de rädda för följerna ifall de blev arga då militären snabbt hjälpte dem upp.

Denna morgon började tidigt - som alla andra. Vi gick upp till soluppgången då vi skulle börja resan tillbaka till Delhi klockan 7. Jag gjorde en snygg entré till restaurangen genom att fastna med ena skon i mina nyköpta "harembyxor" vilket gjorde att jag tappade balansen helt och föll handlöst nerför marmortrappan. Jag rullade runt och ner till mittenavsatsen där Reinaldo trodde att jag skulle stanna men detta gjorde att jag fick upp farten ännu mer och de som fick mig att stanna var glasdörren - ytterligare en trappa ned. I fallet tänkte jag dock på motorcykelolyckorna och det enda jag kunde tänka var - överlevde dem så överlever jag! Tänkt och gjort, jag reste mig upp, kände igenom kroppen framför 4-5 förfärade indier och satt mig sedan för att äta frukost.

Vi åkte hemåt och stannade längs med vägen för att köpa en nypressad juice, vilket till lokalbefolkningens förtjusning blev dagens upplevelse och samtalsämne. När vi sedan skulle köpa bananer stannade jag klokt kvar i bilen och lät Reinaldo få ca 10-15 indiska män ståendes obekvämt nära sig under hela köpet - allt för att de inte skulle missa något!

Idag har vi även:

- Köpt kläder, och jag köpt min första sari vilken förhoppningsvis levereras till hotellet snart
- Åkt tuk-tuk
- Gått på en riktig bazaar - marknad med "märkeskläder" och tusentals indier på typ 1 kvadratmeter!
- Övertalat vår chaufför att följa med oss in och äta vid samma bord vilket tydligen många gånger är förbjudet.
- Varit på ett "modernt" shoppingcenter med lite bättre, finare, rikare och vitare indier. Priserna var desamma som i Sverige, dvs väldigt dyrt!
- Jag har även haft på mig min första punjab, en traditionell dräkt.
- Besökt Lotus-templet

Svar: Beroende på storlek mellan 20-100 kanske?

Rekordet ligger för närvarande på en hel familj på 5 st med mormor inkluderad.

Igår kom vi fram till en avgasdränkt flygplats med heltäckningsmatta och hundratals indier. Flygresan gick bra men tog lite längre då det blev ett åskoväder över bergen. Flygplanet var superfint med varsin TV-skärm med gratis spel, nya fillmer, musik och information. Vi fick även gratis mat vilket vi inte trodde.
Ryssland har jag aldrig tyckt om och jag gör det fortfarande inte. Det första jag fick i mig var mögligt, fresch!

Imorse hade vi bara tänkt att sova några timmar för att sedan ge oss ut men troligtvis stängde Rei av klockan i sömnen för vi vaknade klockan 1! När vi skulle ut fångade hotellmanagern upp oss och vi gjorde upp en liten resa som innebar en rundtur i Delhi samt en övernattning i Agra nu imorgon till söndag för att se bland annat Taj Mahal.
Till rundturen fick vi en jättetrevlig, yngre kille från Nepal som körde oss runt vart vi än ville. Så idag har vi besökt Red fort här i Delhi, India Gate samt åkt förbi ett flertal tempel och moskéer.
Vid India Gate så gav jag mig på att få en henna-tatuering och fan vad det sved men nu jävlar har jag ett orangefärgat mönster över hela vänsterhanden!

Här kommer lite bilder:



Det blir bara en förresten för det går så frukansvärt sakta!

Nu ska vi upp och äta på taket. Mamma om du läser detta så loggar jag in på Skype senare igen!

Kulturkrocken är ett faktum. Man stänger liksom av lite för att det är för mycket och för jobbigt att se.
All denna fattigdom är jobbig att se. De som har jobb håller skenet uppe trots att de ibland inte ens får någon lön utan lever på dricks!
Under dagen har jag sett två döda hundar liggandes i sovställning och ingen utom jag tittade eller ens reflekterade över att de inte andades. Två helt nakna barn lekte i den torra och dammiga sanden längs med vägen med modern sittandes en bit bort. Längs med gatorna ligger män och sover i deras cykeltaxi:s, små kiosker eller på någon sjal, ibland tillsammans med en hund.
Det blir för mycket, för påträngade och för jobbigt att tänka på att den lilla flickan och pojken som kom fram och desperat försökte sälja armband för 2 rupee (7 rupee är ungefär 1 krona) kanske inte har några hem, ingen skola att gå till, ingen mamma som tar hand om dem, ingen trygghet som ett barn ska ha.
Trots all denna misär så trivs jag här. Det känns som om vi varit här länge även att det inte ens gått ett dygn än. Kanske är det för att vi redan hunnit se väldigt mycket eller för att man över lag känner sig väldigt välkommen. Om de är tacksamma för att du är här eller för att du med dina pengar är här vet jag inte men det första intrycket har varit bra. Som sagt - man stänger ute det som är för jobbigt just för att det är för jobbigt. Jag kan inte hjälpa alla, det bor närmare 1.25 miljarder människor här!

Moskva by air


Utsikten från restaurangen på takvåningen. Till vänster bakom pelaren låg det typ 5 pers och sov när jag tog denna bild men det visste jag ju inte fören de ställde sig upp och började vika ihop sina lakan. Dom bara ploppade upp från ingenstans!

Nu är vi på hotellrummet och ska sova lite. Rummet var faktiskt över förväntningar men vi har inget duschdraperi så det ska bli intressant. Vi fick dock desinficerade glas, alltid något!

Just nu sitter vi i hotell-lobbyn där internet äntligen fungerar!

Vi kunde av någon anledning inte checka in innan 7 på morgonen så vi har tillbringat ett flertal timmar på hotellets takvåning/restaurang där de tvingade upp en stackars kypare som låg och sov för att sedan tvingas vara vaken med oss!

Delhi är som en Andra världskrigets gaskammare och bilarna kör och tutar hela tiden!

De som arbetar på hotellen sover på taken och går upp då det börjar ljusna. Vi förstod knappt någonting när det reste sig 5 män/pojkar från restaurangen på andra sidan gatan!

Den muslimska bönestunden vid 5 fick vi också sitta och höra på.


Livet här verkar hektiskt och det jag reagerat över är hur många män det är som rör sig på gatorna under nätterna och de tidiga mornarna.

Flyget gick bra, det vi lärde oss mest var att ryssar är sura och bittra. När vi skulle genom tullen stod en kvinna och skrek på oss på ryska och vi fattade verkligen ingenting vad hon ville! Kändes som om jag var kriminell!

Känner att hela denna text blev ungefär lika rörig som min tillvaro är just nu och ja, jag ska försöka uppdatera mer när vi båda landat i denna miljö med avgaser, vakter, indiska män, varm luft och ljud!
Jag har en känsla av att fattigdomen kommer ta hårt på mig, i Stockholm står jag knappt ut med att se en uteliggare och här finns de tyvärr överallt. Hundar skäller förresten också hela nätterna så nu har vi bara kossorna kvar att se. Tror dock jag hörde någon stå och mua förut men jag såg den inte.

Detta kommer bli intressant!