Sarah

Åh jag vill tillbaka och äta sådana här goda bananer igen!

Ser rätt skönt ut va? - Själv i en pool omgiven av färgglada hus, palmer och grönska och en stor sol lysandes rakt på mig!

Vi har inte ens varit hemma i en vecka och jag är redan torr i ansiktet, händerna och benen!
Nere i Indien smorde jag in mig en gång i förebyggande syfte för solbrännans skull men min hud var mjuk och fin där nere, vilket den sällan är här hemma!

Anledning 371 för att åka tillbaka.

Jag vet inte varför men jag vill bara tillbaka. Tillbaka till det kaotiska lugnet, tillbaka till allt liv, alla färger. Jag hoppas verkligen att vi kan åka tillbaka snart.

Reinaldo tyckte jag såg ut som en ful hippie denna dag, jag kan inte förstå varför?
Jag tycker i alla fall att jag är söt! HAHA

Notis: Jag hade bränt upp hårbotten och solen sken som bara den!

Delhis flygplats mitt i natten i väntan på flyget hem vid 04.10.


Kossorna kör hide and seek på stranden. Kan du se alla tre?


Vår mysiga vakthund lekte också hide and seek på vår veranda/låg och var förbannad på pinnarna som slog på hans öron om och om igen när han försökte sova. Oavsett om han morrade, bet eller skällde på pinnarna så slutade de inte!


Dammsugarkossan som åt allt ingen annan ville ha.

Jeans på, långärmad skjortblus på, "skinn"jacka på, sjal på, vårskor på. Hoppas jag inte fryser.
För bara ett par dagar sedan var typ mer - flipflop på (på gränsen till för varmt), punjabibrallor på (för varmt!), tröja på (svettig som fan dessutom, och smutsig), sjal på (skit varmt men många gånger nödvändigt).

När en indier säger ja och nickar så skakar de istället på huvudet. Jätteförvirrande! Eller de skakar inte på huvudet som vi när vi säger nej, mer ålar eller som en orm. Jag har försökt lära mig nu i två veckor men servitören som jag försökte lära mig av bara skrattade. Så, jag kan varken gå i trappor eller skaka rätt på huvudet. Det krävs typ 5 i IQ för att tända en lampa, undrar hur mycket som krävs för att skaka rätt på huvudet.. 3 kanske?
Antar att det var ett smärre under att jag kom in på högskola då. Kanske skulle försöka börja uppskatta det mer..

Nu ska jag ta cykeln (om den fortfarande är kvar i förrådet där den stått sedan i början av november) och åka och köpa färgglada blommor till balkongen. Man gör vad man kan för att behålla färgerna och naturen. Reinaldo köpte, på tal om något HELT annat, en RÖD tröja. Hoppet om mänskligheten tändes för en stund där på marknaden. Reinaldo i färgkläder. Inte svart, vitt och grått - röd! Denna resa var nog bättre för honom än vad den var för mig. Han köpte även en rosa tändare. Eller ja, jag köpte den till honom.. Så sött.

Lite annorlunda, roliga, intressanta och oväntade saker vi gjorde nere i Indien:

- Stödde det korrupta samhället genom att muta poliser för att slippa högre böter

- Bevittnade Cricket-segern (en enorm upplevelse som kan beskrivas som en festival, födelse, födelsedag, fyllefest, vrålparty, världsseger i fotboll - allt tillsammans)

- Åkte moped i kaostrafiken. Två turister (vita och bleka dessutom) på en liten vespa virrandes omkring i vänstertrafiken.

- Fick ta del av den indiska vardagen och träffade många nya människor.

- Matade ständigt kor, hundar, tuppar, grisar och apor - allt till lokalbefolkningens glädje. Indier tittar gärna, och detta länge och intensivt. Har de en mobilkamera så kommer den upp, fort.

Under redan första natten i Mumbai så blev jag magsjuk, vi hann därför inte se speciellt mycket av den staden. Sängen på översta bilden var det stället jag spenderade mest tid i under vistelsen i Mumbai. Hotellen är mycket dyrare i Mumbai än i Delhi, vilket resulterade i ett ganska dåligt hotell jämfört med Delhis (detta för samma pris). Namnet för er som ändå vill ha ett sovdugligt hotell i ett lugnt område är Hotell la Atlantic. Nära till stranden och en restaurang där magförgiftning ingår!

Bogmolo låg ungefär 10 minuter från Goas flygplats. På denna strand spenderade vi en natt i ett guesthouse, dvs ett hus med billigare rum än hotell. Vårt kostade ca 200 kr per natt och hade toalett, fläkt och en ej fungerande AC. Detta guesthouse låg på stranden med en restaurang med utsikt över hela stranden och havet. Bogmolo är en liten stad/by med ett fåtal affärer med desto fler kor, hundar, grisar och hönor.
Vårt guesthouse hette Saritas vilket på spanska betyder typ lilla Sara, vilket passade oss bra!

Imorgon åker vi hem. Blandade känslor, helst skulle vi vara kvar ett tag till! Vi kommer absolut komma tillbaka hit och jag funderar på att försöka ha min VFU här istället för Afrika som jag tidigare var inne på.

Idag på Flee market (onsdagsmarknaden) så kom jag i kontakt med en organisation, Child rescue, som arbetar med olika projekt som ex. barnhem, skolundervisning i slumområden, dela ut mat till barn, hjälper dom när deras rättigheter blir kränkta m.m. Efter att vi läst lite mer när vi kom hem så bestämde vi oss att samla ihop alla saker som vi inte behöver med oss hem eller ändå tänkt lämna kvar, handdukar, ett par byxor, lite mediciner, en termometer, myggmedel m.m och åkte till deras inlämningsställe i Calangute. Vi besökte även ett natthärbärge för barn men som för tillfället var tomt. Vi fick se lokalerna och en kille som jobbade där förklarade mer vad de gjorde och arbetade med.
Hoppet för mänskligheten väcktes igen. Efter en resa som denna tvekar man ibland på människan - så många fattiga människor, så många undernärda, beniga gamla, barn, hundar, katter, kor och getter. Det är jobbigt att se. Och jag vet att även om jag köper kycklingkorv till de där två hundvalparna utanför mataffären så kommer de vara lika hungriga imorgon igen.
Jobbigt men som sagt, man lär sig att skärma av, att ignorera, blunda.


Nu ska vi gå och lägga oss och sova vår sista natt i Indien. Imorgon ska vi upp och fortsätta packa ner alla saker vi kanske egentligen inte behöver men vill ha för att sedan "se fram emot" vår ungefär 30 timmar långa resa från hotellet till lägenheten i Västervik..

Indien, vi kommer tillbaka.

Blir bara en snabb uppdatering med en bild då uppkopplingen här nere tillhör det förflutna bit-för-bit uppladdningen.

Idag hyrde vi en ny moped och åkte runt lite och sedan ut till Aguada fort, efter en snabb titt (då det tyvärr stängde) så åkte vi tillbaka mot stan. Vad står då där? Jo polisen självklart. Körkortet glömt på hotellet och resultatet - 500 rupees till korrupta poliser istället för en böter på 950.

Notice:

- Här nere skakar dom på huvudet istället för att nicka vid ett "ja". I början fattade jag ingenting när dom sa ja men skakade på huvudet. Känns fortfarande fel.
- Försäljarna är väldigt närgågna och påfrestande. Visst, de vill sälja men sätt inte på mig massor av fotlänkar för att få mig att stå stilla i väntan på att få av dom igen.
- Hur mycket mat jag än ger hundarna, kossorna och alla andra djur så kommer jag inte ge dom ett bättre liv. Det är jobbigt att veta men ja, det känns i alla fall bra för stunden! 2 limpor med vitt rostbröd kostar ca 4.50 svenska kronor.. En klase bananer runt 20-40 beroende på hur många.
- Att leva här nere är billigt - om man har en lön från Sverige. Jag "tjänar" lika mycket pengar på att få studiebidrag som vissa får här nere som utbildade yrkesmän.
- Det är svårt att se bra och fräsch ut när det är ca 40 grader utomhus och svetten RINNER. Fattar inte hur lokalbefolkningen bär sig åt. Visst, många luktar inte så gott men de ser faktiskt rätt nyduschade ut.

Nu har vi kommit till Anjuna efter en speciell heldag på "vägar" tillsammans med flera tusen lastbilar! Vi kom iväg lite för sent för vårt eget bästa så vi kom mitt i dagens stillastående rusningstrafik med endast lastbilar. Efter över en timma tog vi oss loss från den sand och gasdränkta luften och vidare till Dudhsagar falls. Reinaldo och jag hoppade i och badade av oss all den röda sanden och svetten och åkte sedan vidare till Anjuna där vi nu slagit oss ner på ett hotell. Det är konstigt vad man uppskattar det man annars alltid är så van vid, typ varmt vatten, rena sängkläder, ren handduk (eller överhuvud taget en handduk) och en bra fläkt.
Igår hyrde vi en moped över dagen och tog oss till Margao och tillbaka, mest för att vi båda var rastlösa och ville göra något. Vi hittade ett apträd fullt med skygga apor som vi försökte filma och fota och Reinaldo lärde sig åka moped på indiskt vis - snabbt, hänsynslöst och utan hjälm. Jag i min tur lärde mig att sitta så som kvinnan ska sitta här nere - på sidan utan att hålla mig i. De har till och med satt dit en extra fotpall för att man ska kunna hålla balansen bättre.

Måste bara tillägga att jag nu i skrivande stund sitter i lobbyn då internet endast fungerar här och att farbrorn vars son äger hotellet är riktigt rolig. Först fick han prata lite med Anna och Maria via Skype och nu säger han att jag och min "vän" får gratis frukost eftersom vi bokade ett rum utan. Vi som inte ätit vanlig frukost på snart 2 veckor ska nog lyckas klämma ner lite ;) Vi har levt på bananer, mangojuice och vattenmelon.

Vår taxichaufför som körde oss hit var rätt rolig också. Jag frågade om den normala åldern att gifta sig här nere i Indien och även om hur giftermål vanligtvis går till. Är det verkligen så att föräldrarna väljer den blivande partnern eller blir man kära och gifter sig med den man älskar?
Han förstod inte riktigt frågan om det där med att gifta sig av kärlek - man gifter sig ju för att få ett bra och lyckligt liv.
Hans moster kom en dag hem till honom och hans familj med en flicka. Hon presenterade henne och frågade om han ville gifta sig med henne. Han hade sagt något i stil med "Yes, she looks nice" och två dagar senare gifte dom sig. Skönt med allt krångel tyckte han. Nu ville han ha ett barn, en son. Och fick han ingen son ville han fortfarande bara ha ett barn - för mycket jobb och krångel med flera ansåg han.
Varför jag och Reinaldo inte var gifta förstod han inte. Han (Reinaldo) borde ju gifta sig med mig snart så han också kunde få ett bra och lyckligt liv. Dumt att vänta liksom. Han sa att om vi gifte oss nästa år här nere i Indien så skulle han köpa en fin bröllopspresent till oss, troligtvis en madrass.
Jag vet inte vad det är med indierna och madrasser men jag tror det är någon slags statussymbol att ha en fin, tjock och skön madrass för hans var så stor och så fin och så tjock, säkert 1½ dm!

Jag gillar denna sidan av Indien, den är rätt uppfriskande! Enkelt, kort, snabbt och bekymmerslöst.

Vi ar kvar pa Agonda och kommer nog vara har ett par dagar till! Jag har borjat bli rastlos da vi tidigare hade fullt upp hela tiden och nu inte har mycket alls att gora. Reinaldo gick och kopte bananer och vattenmelon till fruost och efter det promenerade vi langs hela stranden, over stenar och klippor och fram till nagra fiskebatar. Gick i badklader och hoppade i vattnet sa fort vi blev varma.
Nu har vi duschat och haret ar torrt nu efter bara nagon halvtimma sa det ar ratt sa valdigt varmt har nere!
Funderar pa att hyra en moped/scooter/motorcykel imorgon och ta oss runt lite pa egen hand, vi har trots allt flera dagar kvar utan nagon som helst inplanerat!

Innan vi akte hit visste vi inte riktigt vad vi hade att vanta oss av Indien, vad vi skulle fa se, hur vi skulle bli bemotta, hur det skulle vara. Nu nar vi har lite att jamfora med, olika platser och stader. Jag kan inte påstå att en person som varit nere och solat på Goa kan anse sig ha sett Indien och dess kultur och riktiga liv. Här nere är nästan allt uppbyggt för oss turister, i storstäderna är det uppbyggt för de personerna som faktiskt bor där. I Delhi frågade jag flera personer vad de tyckte jag skulle ta på mig för att inte bli så uttittad, alla svarade punjab eller sari (de traditionella kläderna). Skulle jag ha någon av dessa kläder här nere skulle nog lokalbefolkningen le mer åt mig men jag skulle bli uttittad och utskrattad av de andra turisterna.

Förresten, i Sverige blir det ibland ett jäkla liv för att någon låtit sin bebis sova utan typ strumpor, här sminkar de ibland sina små spädbarn, de ni! Jag själv tycker inte det ser bra ut med ett barn med mer smink än mig själv men ja, som sagt, kontrasterna är stora!

(Reinaldo visade mig i mitten av inlägget hur man ändrade till det svenska tangentbordet varav å,ä och ö helt plötsligt uppenbarade sig!)

Vi har inte haft nagon tillgang till internet foren nu, detta pa ett internetcafe. Allt ar bra med oss och vi befinner oss for tillfallet pa Goa och en av varldens mest underbara stellen! Agonda beach kan ni sla pa och fa upp var tillfalliga bostad. Vi bor mitt pa stranden i en beach hut och det ar stilla och tyst, till skillnad fran kaoset i storstaderna.

Mumbai fick jag tyvarr inte se sa mycket av da jag fick Bombay Belly men Reinaldo han kan varenda gata i narheten av vart hotell da han fick springa och leta apotek pa morgonen.

Vi har som sagt inte tillgang till internet sa nagra bilder kan jag inte lagga upp men ja, tank er det mest finaste stallena du nagonsin sett och lagg pa typ 34 grader i skuggan och ljummet hav (nastan for varmt och ljummet), dar ar vi nu!

Troligtvis stannar vi har och bara gor ingenting tillsammans med nagra lokalbor, turister, hundar och kossor fram tills kanske mandag eller tisdag. Vi hade tankt att aka till Anjuna Market innan vi aker hem och denna ar pa onsdag. Flyget till Delhi gar pa torsdag kvall och flyget hem gar pa torsdag natt\fredag morgon.

Har hundratals bilder, vanta bara!

Igår åkte vi till Agra tillsammans med vår chaufför med ett outtalbart namn (vilket vi tyvärr även glömt). Taj Mahal var fantastiskt! Så stort och så mycket folk.
Vi fick med oss en engelsk- och spansktalande guide som var jättetrevlig!
Väl inne på Taj Mahal var det ganska ofta svårt att avgöra vem som faktiskt var en turistatraktion - Taj Mahal eller jag. De smygfotade och filmade mig HELA tiden. De puttade fram sina barn lite diskret bredvid mig för att sedan ta ett ytterligare diskret kort, killar kom fram och frågade ifall jag kunde posera med dem, de följte efter mig för att få en snygg bild, osv. Jag bara skrattade och Reinaldo upptäckte helt plötsligt att fler vill ha mig än han, haha. Ingen har hittills dragit i mitt hår men det har varit nära många gånger så Rei har fått gå precis bakom mig ett flertal gånger för att säkerställa att inget ska hända.


Jag och den stackars pojken som pappan tryckte fram och snällt bad mig vara med på kort, haha.
Notera även mina supersnygga skoskydd!

Efter en hektisk dag i Agra med ca 4-5 timmars bilfärd, kedjade stackars apor, tiggande människor, värme, trängsel, blickar, förföljelse, Taj Mahal, tempel, fort, bananer och lite shopping så åkte vi till hotellet för att ta det lugnt och äta middag. Efter att restaurangansvariga fått en utskällning av hotellmanagern så fick vi ett bord uppe på takvåningen tillsammans med ca 30 indiska tjejer som hade något slags party. Nyfikna blickar och mycket skratt.
World cup i Cricket ägde även rum, (Cricket är Indiens största och mest populära sport så detta har följts maniskt sedan vi kom hit) och denna kväll var det final mellan Indien - Sri Lanka. Som tur var vann Indien och firandet bröt ut. Glädjeskrik, kramar, ännu mer biltutor, dans, trummor och fyrverkerier bytte av varandra och mitt i allt detta var vi - svenskarna som inte ens förstod reglerna!
En stund efter vinsten kom militären till vägen utanför hotellet och satt upp två vägbommar för att få de överdrivet glada indierna att sakta ner lite. Missen de gjorde var dock att de satte upp en rostbrun bom som inte syndes i mörket. Detta resulterade i två högljudda och fruktansvärda smällar - precis framför våra ögon! De reste sig dock bara, hoppade och skakade av sig och drog bort motorcykeln. Kanske visste de att de ändå inte hade råd med sjukvård eller så var de rädda för följerna ifall de blev arga då militären snabbt hjälpte dem upp.

Denna morgon började tidigt - som alla andra. Vi gick upp till soluppgången då vi skulle börja resan tillbaka till Delhi klockan 7. Jag gjorde en snygg entré till restaurangen genom att fastna med ena skon i mina nyköpta "harembyxor" vilket gjorde att jag tappade balansen helt och föll handlöst nerför marmortrappan. Jag rullade runt och ner till mittenavsatsen där Reinaldo trodde att jag skulle stanna men detta gjorde att jag fick upp farten ännu mer och de som fick mig att stanna var glasdörren - ytterligare en trappa ned. I fallet tänkte jag dock på motorcykelolyckorna och det enda jag kunde tänka var - överlevde dem så överlever jag! Tänkt och gjort, jag reste mig upp, kände igenom kroppen framför 4-5 förfärade indier och satt mig sedan för att äta frukost.

Vi åkte hemåt och stannade längs med vägen för att köpa en nypressad juice, vilket till lokalbefolkningens förtjusning blev dagens upplevelse och samtalsämne. När vi sedan skulle köpa bananer stannade jag klokt kvar i bilen och lät Reinaldo få ca 10-15 indiska män ståendes obekvämt nära sig under hela köpet - allt för att de inte skulle missa något!

Idag har vi även:

- Köpt kläder, och jag köpt min första sari vilken förhoppningsvis levereras till hotellet snart
- Åkt tuk-tuk
- Gått på en riktig bazaar - marknad med "märkeskläder" och tusentals indier på typ 1 kvadratmeter!
- Övertalat vår chaufför att följa med oss in och äta vid samma bord vilket tydligen många gånger är förbjudet.
- Varit på ett "modernt" shoppingcenter med lite bättre, finare, rikare och vitare indier. Priserna var desamma som i Sverige, dvs väldigt dyrt!
- Jag har även haft på mig min första punjab, en traditionell dräkt.
- Besökt Lotus-templet