?
Vet inte riktigt vad jag ska säga faktiskt. Har så mycket som bara vill spy ut just nu men det känns inte som att jag får ut någonting av det i alla fall.
Hatar när mamma kommer in då jag är på bristningsgränsen till sammanbrott och frågar vad det är. Slutar nästan alltid likadant då hon säger att hon önskar att jag kunde prata med någon om allt jag inte säger. Om allt jag håller inne. Jag kan hålla tillbaka tårarna då hon säger så men när hon fortsätter och säger att det är så jobbigt för henne och att det gör så ont, då börjar jag alltid gråta. Såklart jag vet att hon blir lidande, att hela min familj blir det, mina kompisar och inte minst jag själv.
Om jag bara orkade hålla mig upp och på benen i alla fall i en månad skulle jag bli överlycklig. Bara att veta att jag klarar att gå upp, gå till skolan, slippa ångest.. Ja allt sånt som andra klarar helt enkelt.
Idag kunde jag i alla fall behärska mig hyfsat. Har haft ont i kroppen idag efter min fysiska tortyr igårkväll. Har dock fått hosta efter att jag varit ute och gått i regnet i ca en timma.
Känns som att det mesta jag vill skriva är FÖR privat för att skrivas i en blogg. Antar att det känns för privat för att tala om annars också så jag antar att det är därför jag aldrig pratar om det. Men men. What to do?
Nu vet jag inte vad jag ska göra. Jag känner hela tiden hur allt sitter i halsen och om mamma skulle få för sig att vakna och se om jag sover så vet jag att jag kommer börja gråta då hon frågar om jag inte mår bra nu heller. Har börjat lära mig efter alla år antar jag.
Måste bara säga med att det bästa med att skriva långa blogginlägg är att typ ingen orkar läsa dom så då förblir dom ju ganska privata. Antar att det är det enda positiva.
Jag har i alla fall varit nere på Sahara och fikat med Älin nu på kvällen. Satt och pratade om barn och en massa olika saker i flera timmar. Sen gick vi förbi Morella och Frappé och shit vad sugen jag blev på att festa bort mina bekymmer igen. Vet dock inte om det hade burit eller brustit som man brukar säga. Vet inte om jag velat ta reda på det heller!
Jag höll i alla fall vad jag sa och drack ingenting utan åkte med Älin hem i bilen för att sedan sätta mig här och jaa.. Jag vet knappt vad jag gjort. Kollat bilddagböcker mest tror jag.
Kanske blir något mer inlägg nu innan jag ska gå och lägga mig men det är väl sådant som märks.
Pöss
Hatar när mamma kommer in då jag är på bristningsgränsen till sammanbrott och frågar vad det är. Slutar nästan alltid likadant då hon säger att hon önskar att jag kunde prata med någon om allt jag inte säger. Om allt jag håller inne. Jag kan hålla tillbaka tårarna då hon säger så men när hon fortsätter och säger att det är så jobbigt för henne och att det gör så ont, då börjar jag alltid gråta. Såklart jag vet att hon blir lidande, att hela min familj blir det, mina kompisar och inte minst jag själv.
Om jag bara orkade hålla mig upp och på benen i alla fall i en månad skulle jag bli överlycklig. Bara att veta att jag klarar att gå upp, gå till skolan, slippa ångest.. Ja allt sånt som andra klarar helt enkelt.
Idag kunde jag i alla fall behärska mig hyfsat. Har haft ont i kroppen idag efter min fysiska tortyr igårkväll. Har dock fått hosta efter att jag varit ute och gått i regnet i ca en timma.
Känns som att det mesta jag vill skriva är FÖR privat för att skrivas i en blogg. Antar att det känns för privat för att tala om annars också så jag antar att det är därför jag aldrig pratar om det. Men men. What to do?
Nu vet jag inte vad jag ska göra. Jag känner hela tiden hur allt sitter i halsen och om mamma skulle få för sig att vakna och se om jag sover så vet jag att jag kommer börja gråta då hon frågar om jag inte mår bra nu heller. Har börjat lära mig efter alla år antar jag.
Måste bara säga med att det bästa med att skriva långa blogginlägg är att typ ingen orkar läsa dom så då förblir dom ju ganska privata. Antar att det är det enda positiva.
Jag har i alla fall varit nere på Sahara och fikat med Älin nu på kvällen. Satt och pratade om barn och en massa olika saker i flera timmar. Sen gick vi förbi Morella och Frappé och shit vad sugen jag blev på att festa bort mina bekymmer igen. Vet dock inte om det hade burit eller brustit som man brukar säga. Vet inte om jag velat ta reda på det heller!
Jag höll i alla fall vad jag sa och drack ingenting utan åkte med Älin hem i bilen för att sedan sätta mig här och jaa.. Jag vet knappt vad jag gjort. Kollat bilddagböcker mest tror jag.
Kanske blir något mer inlägg nu innan jag ska gå och lägga mig men det är väl sådant som märks.
Pöss
Kommentarer
Trackback
