Sarah

Igår var en väldigt konstig dag. Jag kan nog fortfarande inte riktigt förstå hur jag kunde hålla tillbaka allt. Kanske mår jag bättre om man jämför med förut? Kanske kan jag hantera det jag aldrig kunnat göra innan? Börjar jag bli som alla andra eller var detta bara ytterligare ett sätt för mig att göra mig illa?`
Jag vill inte gå in för mycket på vad som hände igår, det känns som om att det är ganska privat, även att jag är väldigt öppen av mig.
Det jag helst vill nu är bara att ligga kvar, sjunka igenom sängen, försvinna och slutligen lära mig att leva. Jag klarar inte av att ha det såhär mycket länge till. Jag vill ha något mer, jag vill ha respons för allt jag gett och som tagit så fruktansvärt mycket energi från mig. Jag vill kunna må bra, kunna koncentrera mig, orka gå upp till skolan och orka ta tag i saker som jag borde gjort för länge sen. Det är inte värt att låta någon komma in och slå ner det jag byggt upp så pass länge nu utan att det rasat av sig själv.
Så mycket jag skulle vilja ge, så mycket jag skulle vilja säga. Jag kan inte göra något av det nu eftersom jag inte får det minsta respons mer än tårar och ord.

Jag vill ha något mer. Jag vill ha kärlek.