Just human?
Många gånger har jag ställt mig frågan; är människan god eller ond?
Vi formas alla till att bli en social individ med egna tankar, åsikter och vilja. Vi anpassas till vår miljö och vi bygger upp en värdegrund genom dem runt om oss.
Redan som nyfödd söker människan närhet, trygghet och ömhet. Vi söker uppmärksamhet och bekräftelse för den vi är, vi vill bli sedda och förstådda av vår omgivning.
Människan vill bli stimulerad och formad och samtidigt få ny kunskap. Vi vill utvecklas och göra framsteg.
Vi vill känna kärlek och känslan av att bli älskad.
Saken är bara den att det är någonstans här som det kan bli fel. Det kan bli fel i livet redan som nyfödd.
Att födas in i en kall, rå, hatisk och misär-liknande miljö tillfredsställer ingen.
Att aldrig få känna trygghet, närhet, värme, kärlek, uppmärksamhet eller bekräftelse och att aldrig få känna att man stimuleras till att utvecklas ytterligare genom kunskap och lärande.
För mig är det svårt att sätta sig in i hur ett liv som inte ens får de basala behoven blir tillgodosedda.
Att inte längre vara formad av sina egna tankar, åsikter och vilja utan mer en docka som följer varje rörelse, varje förändring, utan att själv kunna styra.
För 9 år sedan inträffade en av den nutida världens största tragedier, ett terrorattentat som kom att skaka en hel civilisation. Nästan 3000 personer dog i samband med attacken och ett krig mot terrorismen startade.
Kriget har tagit fler liv än själva attacken som utlöste det.
Vart kommer denna ondska ifrån? Beror den på okunskap? Hade många av vår tids uppmärksammade brott, krig och massmord kunnat stoppats ifall bildning kring det sociala samhället varit större?
Hade vi kunnat förhindra dessa attentat med förståelse, kunskap, lojalitet, medmänsklighet, solidaritet och en hjälpande hand?
Vi formas alla till att bli en social individ med egna tankar, åsikter och vilja. Vi anpassas till vår miljö och vi bygger upp en värdegrund genom dem runt om oss.
Redan som nyfödd söker människan närhet, trygghet och ömhet. Vi söker uppmärksamhet och bekräftelse för den vi är, vi vill bli sedda och förstådda av vår omgivning.
Människan vill bli stimulerad och formad och samtidigt få ny kunskap. Vi vill utvecklas och göra framsteg.
Vi vill känna kärlek och känslan av att bli älskad.
Saken är bara den att det är någonstans här som det kan bli fel. Det kan bli fel i livet redan som nyfödd.
Att födas in i en kall, rå, hatisk och misär-liknande miljö tillfredsställer ingen.
Att aldrig få känna trygghet, närhet, värme, kärlek, uppmärksamhet eller bekräftelse och att aldrig få känna att man stimuleras till att utvecklas ytterligare genom kunskap och lärande.
För mig är det svårt att sätta sig in i hur ett liv som inte ens får de basala behoven blir tillgodosedda.
Att inte längre vara formad av sina egna tankar, åsikter och vilja utan mer en docka som följer varje rörelse, varje förändring, utan att själv kunna styra.
För 9 år sedan inträffade en av den nutida världens största tragedier, ett terrorattentat som kom att skaka en hel civilisation. Nästan 3000 personer dog i samband med attacken och ett krig mot terrorismen startade.
Kriget har tagit fler liv än själva attacken som utlöste det.
Vart kommer denna ondska ifrån? Beror den på okunskap? Hade många av vår tids uppmärksammade brott, krig och massmord kunnat stoppats ifall bildning kring det sociala samhället varit större?
Hade vi kunnat förhindra dessa attentat med förståelse, kunskap, lojalitet, medmänsklighet, solidaritet och en hjälpande hand?
Kommentarer
Trackback
