Första intrycket av Indien
Kulturkrocken är ett faktum. Man stänger liksom av lite för att det är för mycket och för jobbigt att se.
All denna fattigdom är jobbig att se. De som har jobb håller skenet uppe trots att de ibland inte ens får någon lön utan lever på dricks!
Under dagen har jag sett två döda hundar liggandes i sovställning och ingen utom jag tittade eller ens reflekterade över att de inte andades. Två helt nakna barn lekte i den torra och dammiga sanden längs med vägen med modern sittandes en bit bort. Längs med gatorna ligger män och sover i deras cykeltaxi:s, små kiosker eller på någon sjal, ibland tillsammans med en hund.
Det blir för mycket, för påträngade och för jobbigt att tänka på att den lilla flickan och pojken som kom fram och desperat försökte sälja armband för 2 rupee (7 rupee är ungefär 1 krona) kanske inte har några hem, ingen skola att gå till, ingen mamma som tar hand om dem, ingen trygghet som ett barn ska ha.
Trots all denna misär så trivs jag här. Det känns som om vi varit här länge även att det inte ens gått ett dygn än. Kanske är det för att vi redan hunnit se väldigt mycket eller för att man över lag känner sig väldigt välkommen. Om de är tacksamma för att du är här eller för att du med dina pengar är här vet jag inte men det första intrycket har varit bra. Som sagt - man stänger ute det som är för jobbigt just för att det är för jobbigt. Jag kan inte hjälpa alla, det bor närmare 1.25 miljarder människor här!
All denna fattigdom är jobbig att se. De som har jobb håller skenet uppe trots att de ibland inte ens får någon lön utan lever på dricks!
Under dagen har jag sett två döda hundar liggandes i sovställning och ingen utom jag tittade eller ens reflekterade över att de inte andades. Två helt nakna barn lekte i den torra och dammiga sanden längs med vägen med modern sittandes en bit bort. Längs med gatorna ligger män och sover i deras cykeltaxi:s, små kiosker eller på någon sjal, ibland tillsammans med en hund.
Det blir för mycket, för påträngade och för jobbigt att tänka på att den lilla flickan och pojken som kom fram och desperat försökte sälja armband för 2 rupee (7 rupee är ungefär 1 krona) kanske inte har några hem, ingen skola att gå till, ingen mamma som tar hand om dem, ingen trygghet som ett barn ska ha.
Trots all denna misär så trivs jag här. Det känns som om vi varit här länge även att det inte ens gått ett dygn än. Kanske är det för att vi redan hunnit se väldigt mycket eller för att man över lag känner sig väldigt välkommen. Om de är tacksamma för att du är här eller för att du med dina pengar är här vet jag inte men det första intrycket har varit bra. Som sagt - man stänger ute det som är för jobbigt just för att det är för jobbigt. Jag kan inte hjälpa alla, det bor närmare 1.25 miljarder människor här!
Kommentarer
Trackback
