Vår sista dag i Indien
Imorgon åker vi hem. Blandade känslor, helst skulle vi vara kvar ett tag till! Vi kommer absolut komma tillbaka hit och jag funderar på att försöka ha min VFU här istället för Afrika som jag tidigare var inne på.
Idag på Flee market (onsdagsmarknaden) så kom jag i kontakt med en organisation, Child rescue, som arbetar med olika projekt som ex. barnhem, skolundervisning i slumområden, dela ut mat till barn, hjälper dom när deras rättigheter blir kränkta m.m. Efter att vi läst lite mer när vi kom hem så bestämde vi oss att samla ihop alla saker som vi inte behöver med oss hem eller ändå tänkt lämna kvar, handdukar, ett par byxor, lite mediciner, en termometer, myggmedel m.m och åkte till deras inlämningsställe i Calangute. Vi besökte även ett natthärbärge för barn men som för tillfället var tomt. Vi fick se lokalerna och en kille som jobbade där förklarade mer vad de gjorde och arbetade med.
Hoppet för mänskligheten väcktes igen. Efter en resa som denna tvekar man ibland på människan - så många fattiga människor, så många undernärda, beniga gamla, barn, hundar, katter, kor och getter. Det är jobbigt att se. Och jag vet att även om jag köper kycklingkorv till de där två hundvalparna utanför mataffären så kommer de vara lika hungriga imorgon igen.
Jobbigt men som sagt, man lär sig att skärma av, att ignorera, blunda.
Nu ska vi gå och lägga oss och sova vår sista natt i Indien. Imorgon ska vi upp och fortsätta packa ner alla saker vi kanske egentligen inte behöver men vill ha för att sedan "se fram emot" vår ungefär 30 timmar långa resa från hotellet till lägenheten i Västervik..
Indien, vi kommer tillbaka.
Idag på Flee market (onsdagsmarknaden) så kom jag i kontakt med en organisation, Child rescue, som arbetar med olika projekt som ex. barnhem, skolundervisning i slumområden, dela ut mat till barn, hjälper dom när deras rättigheter blir kränkta m.m. Efter att vi läst lite mer när vi kom hem så bestämde vi oss att samla ihop alla saker som vi inte behöver med oss hem eller ändå tänkt lämna kvar, handdukar, ett par byxor, lite mediciner, en termometer, myggmedel m.m och åkte till deras inlämningsställe i Calangute. Vi besökte även ett natthärbärge för barn men som för tillfället var tomt. Vi fick se lokalerna och en kille som jobbade där förklarade mer vad de gjorde och arbetade med.
Hoppet för mänskligheten väcktes igen. Efter en resa som denna tvekar man ibland på människan - så många fattiga människor, så många undernärda, beniga gamla, barn, hundar, katter, kor och getter. Det är jobbigt att se. Och jag vet att även om jag köper kycklingkorv till de där två hundvalparna utanför mataffären så kommer de vara lika hungriga imorgon igen.
Jobbigt men som sagt, man lär sig att skärma av, att ignorera, blunda.
Nu ska vi gå och lägga oss och sova vår sista natt i Indien. Imorgon ska vi upp och fortsätta packa ner alla saker vi kanske egentligen inte behöver men vill ha för att sedan "se fram emot" vår ungefär 30 timmar långa resa från hotellet till lägenheten i Västervik..
Indien, vi kommer tillbaka.
Kommentarer
Trackback
