Sarah

Idag har jag vid två tillfällen gråtit så mycket så att jag bara skakat och fått uppstötningar om och om igen. Jag vet faktiskt inte vad som är värst, att ha en sådan förbannad rädsla för något och veta att jag snart ska bli utsatt för den eller bara av att ha en sådan djupt rotad rädsla som förstör och förnedrar mig så otroligt mycket. Jag tror det är svårt för andra som inte har samma problem och jag vet att det är så lätt och säga något i stil med: Äh, det är ju inget farligt. Visst det känns lite men det går ju över jättefort så de där kommer du klara jättebra!
För mig fungerar det inte så, genom att bara skriva detta mår jag dåligt och blir nervös av egentligen bara tanken. Det känns så fruktansvärt patetiskt, omoget och förnedrande att reagera som jag gör - storgråta!