Sarah

Stabilt.

Skulle klippa ett par snören och klippte mig på något sätt rakt mellan fingrarna i den där förbannat ömtåliga och onda huden. Hur fan lyckas jag!?

Ska jag fiska så visst fan fastnar kroken i handen på mig. Ska jag skära bröd visst fan skär jag mig rakt i handen. Ska jag gå i en trappa visst fan ramlar jag och rullar ner för hela trappan. Ska jag gå visst fan slår jag tårna i första bästa sak som kan vara ivägen. Ska jag raka mig ja visst fan lyckas jag raka bort skinnet också. Ska jag gå på toan så visst fan är dörren där och skallar mig.

Ibland förstår jag inte hur jag lyckas. Jag har liksom barnben året om - blåmärken (både stora och små om vartannat) och myggbett.

Tur att jag har en sympatisk och gullig pojkvän som bara skrattar så fort jag ger mig på att göra något och tur att min kropp läker sig själv efter ett tag.


"Jag ramlade i trappan" eller "jag gick in i dörren", jo men visst, det brukar låta så.