Jag vägrar att falla igen.

Något jag skrev för ganska länge sedan

Jag känner hur det kommer närmare, vibrationerna i backen, det öronbedövande ljudet av bromsarna och tutan som hela tiden kommer närmare och närmare.
Strålkastaren som lyser upp min skändade kropp bara några tiotal meter framför. Jag kliver åt sidan bara några sekunder innan, allt för att känna att jag verkligen lever, att jag inte föll igen.
Avgaserna och blickarna från kupén möter mig där jag står en meter ifrån i försök att hålla lufttrycket bortom räckhåll. Så klart jag känner att den vill åt mig, den är precis som alla andra men nej, jag tänker inte falla igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0