Tankar och funderingar kring surrogatmammor/familjer

Jag har suttit och läst igenom i stort sett en HEL blogg som startades för nästan ett år sedan. Bloggen är: http://surraomsurro.blogspot.com/

I Sverige är det olagligt att genom surrogat hjälpa en annan barnlös familj att skaffa barn.
Då jag är både trött och hungrig just nu efter att suttit klistrad framför en blogg ett antal timmar så kommer jag uttrycka mig kort.

Jag tycker att det borde bli lagligt att hjälpa en familj genom att bära ett barn för att sedan adoptera bort det, så länge det sker frivilligt och humant. Kvinnan på bloggen har mannen i familjens sperma som hon inseminerat i hemmet och dem har en bra kontakt med varandra, den blivande familjen betalar läkarundersökningar, prover, vitamintabletter, mammakläder och sådana saker som behövs under en graviditet. Då barnet sedan är förlöst så säger hon upp föräldraskapet och överlåter vårdnaden helt till pappan som då är biologisk far till barnet. Därefter så ansöker hans flickvän/fru om att få adoptera barnet då hon tagit hand om det.

Detta händer i Sverige, även om det inte är lika vanligt som i USA och andra länder. I många delstater i USA är detta lagligt och många får betalt för sina "tjänster" eller vad man ska kalla det.

Min fråga nu: varför är det lagligt att adoptera ett barn som man inte har någon som helst biologisk anknytning till och som oftast kommer från en fattig eller utsatt miljö där modern inte av någon anledning inte kan, vill eller klarar av att ta hand om sitt barn (självklart finns det säkert andra anledningar också) än att genom sin fria vilja "låna ut" sin livmoder och bära en annans barn? En surrogatmamma kan ha sitt egna ägg, ett donerat ägg, donerade spermier eller den tänka faderns spermier.
Jag ser inte vad som är fel med det sistnämnda..

Skriver mer sedan, nu SKA jag duscha
:)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0