För ett dygn sedan...

... så låg jag i sängen och försökte sova, tror jag ska göra desamma nu igen. Det är bara en sak som är skillnad, mitt hjärta fattas. Tur att man har lungorna kvar så att man kan andas i alla fall.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0